Maestro har gjort det igen...

Fick en hel bunt monsterillosar av Alvan för några veckor sedan. Närmare bestämt 49 stycken. Som vanligt ser det helt brutalt bra ut. När "the gimp" (ja jag kallar magnus för det eftersom han sitter i den där källaren hela dagarna och får bara komma ut när jag tillåter det.. MOAHAHAHAHAHA....) får lite tid över - förhoppningsvi nu - så lägger han upp några smakprov på vår hemsida.. check it out.

kejsaren

När ljuset släcks hos grannen...

.. då skriver jag om Skuggdrivare (spioner), dulgadråpare (lönnmördare), etterstänkare (giftmördare) och brölhamlare (benknäckare), trugtvingare (tullare), glavfejare (svärdslipare) och illgetna nidrannsakare...

Järntunga börjar ta form. Det liknar allt mer ett stadsäventyr. Ska bli kul att se hur det går att göra så att man behåller den "trudvangska" känslan. Det är nog inte omöjligt att jag kan pressa in det där äventyret i releaseplanen för i år.

Kejsaren

I helig jord skall han vila

Tonner är död.

Vår högt ärade Tonner stupade när smutsiga klingor och trubbiga spjut stacks i honom. Omringad av dussinet mörka dyrkare stupade han vid en dunkel hövdings fötter.

Men inte utan mod, sannerligen inte utan mod.

Hans ärofulla handling gav tid åt de andra att fly eller att bekämpa den best de kommit dit för att skåda, och möjligen dräpa.

Phew, ja vad kan man säga. Snabbspolning av ett äventyr är aldrig bra men det är tyvärr så betatester måste gå till. Men gosse vilket äventyr, jag säger bara håll i hatten, vässa din tunga och proppa dig full med prestationshöjade medel för när Ringbrytaren kommer blir det åka av, det kan jag lova. En fantastisk story, grymma och ubercoola slps och inte minst en helt makalös spelledare. Det var mig en ära jag knappast gjort mig förtjänad av. Gosse, var jag har mycket att lära mig av Rasmus.

Well done!
Tonner - i efterlivet.

direkt från mötet

rivstartade igår med ringrytaren. Tonner klarar sig riktigt bra so far. Inget att skämmas för än med andra ord. Rasmus är en jäkligt duktig SL och äventyret mastigt och mustigt, precis som sig bör.

Phust.. gjorde av med min enda raud på ett handelsslag som var oerhört viktigt för Tonner. Får se hur länge han kan klara sig utan raud. Än har vi ju bara spelat 4 kapitel av 12..på första delen. Att Tonner skulle överleva hela äventyret ter sig allt mer otroligt.

Ok, gotta go.. stay tune
Kejsaren

Ring(rostig)brytaren!

Spänningen stiger, sanningens minut närmar sig. Jag ska vara spelare för första gången på tre år eller nåt. Nu ska Ringbrytaren (äventyret som jag själv har haussat till skyarna här)bekänna färg. Nu ska JAG bekänna färg. Ugh, tänk om jag gör bort mig lika nesligt som mina kamrater när de spelade Likstorm. Det är lätt att dömma andra, men hur j*vla bra är man själv... egentligen.. när allt kommer omkring.

För att boosta mitt ego och peppa mig till stordåd har jag karvat och filat på en rollperson, Tonner Krudenfold (jepp, av huset Krudenfold). Tänkte han och de andra rollpersonerna ska dyka upp i Fenix så småningom, lite som plugg-and-play-rollpersoner. Perkan har dessutom gjort en helt underbar illustration till denna Tonner.

Nu ska här rullas tärningar. Återkommer med en rapport efter helgen.
Tonner

Idéer brukar svälla

Ända sedan jag skrev första meningen i Vastermark har jag gått och gnolat på en idé. Eller faktum är att jag först hade idén på ett äventyr i Vastermark och att det sedan blev grunden till hela den boken.

"Men vart är äventyret då?" undrar ni... "I mitt huvud", svarar jag :)

Vi får se vad det blir av. Kanske ett enkelt äventyr i Fenix, kanske nåt för webben, eller varför inte ett tryckt äventyr.. eller HEY en hel kampanj! Ja, ni ser, idéer och ambitioner brukar ju svälla, ibland över :)

Hursom, i mitt huvud heter projektet JÄRNTUNGA och det innefattar riddersmän och landet Silvtrunder, intriger, ära, lojalitet och en stor dos germanskt vemod. Ska försöka plita ner lite punkter när jag får tid över från Likstorm (som vi nu wrappar) och Jorges, och Nhoordland som jag skriver på bara för att få ur mig gjejer.

kejsaren

Klass går före erfarenhet....

LIKSTORM SPOILER

Rpna möter en man som behöver hjälp.

Han berättar att Stormetrogna är ondsinta människor som jagat ut honom och hans vänner i skogen och vill se dem döda. Mannen har i sin tur blivit utesluten ur samhället i skogen. Han visar verkligen att Storme inte är något som övertygar. MEN, han behöver hjälp och skickar Rpna till samhället han just blev utesluten ifrån (ett samhälle där man - som man ju borde fatta - tycker att Stormetrogna är ondskefulla och ska dö. Eller?).

På vägen möter rpna några älvor som varnar för människorna i ”det-lilla-samhället-som-tycker-att-stormetroende-ska-dö”. Älvorna säger att människorna där är onda och att det händer ondskefulla saker där.

Vad gör rollpersonerna? Går fram och försöker prata med dem, nässla sig in, fånga någon och få reda på information, döljer att någon är gerbanispräst, ljuger och försöker bli vänner, smyger in i lönndom på natten???

Självklart INTE!

En rollperson - som är gerbanispräst – rusar rakt fram mot palissaden, in genom porten och möts av en liten hird på 8 man som ställt upp sig på gårdsplanen eftersom dem upptäckt främlingar i skogen.
Dom andra rollpersonerna rusar efter med dragna vapen. Gerbanisprästen höjer sin stormvölr och skriker nåt i stil med ”ge oss flickan eller ni ska dö, all dödens död”. (han försöker inte prata med dem, han försöker inte skaffa sig en bild av läget, han bara gastar rakt ut och hotar hirmännen.). Gerbanisprästen väntar inte ens på ett svar,, nää faan, han åskviggar en snubbe direkt.

Kultens medlemmar som ställt upp sig för att möta främlingarna, OCH som dessutom blivit utjagade i skogen av stormetrogna, OCH som nu och här blir hotade till livet av denna skara rollpersoner – tung beväpnade och rustade - , OCH som blir åskviggade innan de ens har frågat vem främlingarna är... gör vaddå?

Typ lägger ner sina vapen och säger ”hey, självklart, här är flickan”. Hmmm.. mjaa..vänta lite, måste nog fundera på det…… well, jag tror inte det vá!.

Nä dom anfaller givetvis och slaktar rollpersonerna till sista man – end of story.

Fem spelare, sammanlagt 75 års samlad rollspelserfarenhet. Vi snackar tunga snubbar, som dessutom vet att: Theos adelsmärke som spelledare är ”handling och konsekvens”. VAD GÖR DOM?

Vi-sparkar-upp-dörren-och-dödar-alla-som-är-där!!!!

Vi snackar babynivå, vi snackar ”sånt gör spelare på sitt första spelmöte för att kunna se hur spelet går till”. Vi snackar ”SÅNT FÅR MAN FAAN INTE GÖRA MED 75 ÅRS SAMLAD ROLLSPELSERFARENHET!!! FY, FY skäms. Usch.

Jag slog igen pappersluntan och förklarade att dom hade misslyckats, att äventyret var slut! Till råga på allt såg spelarna då förvånade ut. Hmm, som om dom inte fattat, som om det var MITT fel.

Ja, jo, vi spelade klart sen. Jag sa att jag visst kunde köra klart – för att få helgen att gå - men att dom då fick komma på en bra lösning på hur JAG som spelledare skulle fixa detta. Dem kom upp med den innovativa idén att ”detta bara varit en dröm” och så spelade vi klart äventyret.

Hmpf, jaja, vad kan jag säga…..det var ju inte världsklass precis.

Kejsaren