Klass går före erfarenhet....

LIKSTORM SPOILER

Rpna möter en man som behöver hjälp.

Han berättar att Stormetrogna är ondsinta människor som jagat ut honom och hans vänner i skogen och vill se dem döda. Mannen har i sin tur blivit utesluten ur samhället i skogen. Han visar verkligen att Storme inte är något som övertygar. MEN, han behöver hjälp och skickar Rpna till samhället han just blev utesluten ifrån (ett samhälle där man - som man ju borde fatta - tycker att Stormetrogna är ondskefulla och ska dö. Eller?).

På vägen möter rpna några älvor som varnar för människorna i ”det-lilla-samhället-som-tycker-att-stormetroende-ska-dö”. Älvorna säger att människorna där är onda och att det händer ondskefulla saker där.

Vad gör rollpersonerna? Går fram och försöker prata med dem, nässla sig in, fånga någon och få reda på information, döljer att någon är gerbanispräst, ljuger och försöker bli vänner, smyger in i lönndom på natten???

Självklart INTE!

En rollperson - som är gerbanispräst – rusar rakt fram mot palissaden, in genom porten och möts av en liten hird på 8 man som ställt upp sig på gårdsplanen eftersom dem upptäckt främlingar i skogen.
Dom andra rollpersonerna rusar efter med dragna vapen. Gerbanisprästen höjer sin stormvölr och skriker nåt i stil med ”ge oss flickan eller ni ska dö, all dödens död”. (han försöker inte prata med dem, han försöker inte skaffa sig en bild av läget, han bara gastar rakt ut och hotar hirmännen.). Gerbanisprästen väntar inte ens på ett svar,, nää faan, han åskviggar en snubbe direkt.

Kultens medlemmar som ställt upp sig för att möta främlingarna, OCH som dessutom blivit utjagade i skogen av stormetrogna, OCH som nu och här blir hotade till livet av denna skara rollpersoner – tung beväpnade och rustade - , OCH som blir åskviggade innan de ens har frågat vem främlingarna är... gör vaddå?

Typ lägger ner sina vapen och säger ”hey, självklart, här är flickan”. Hmmm.. mjaa..vänta lite, måste nog fundera på det…… well, jag tror inte det vá!.

Nä dom anfaller givetvis och slaktar rollpersonerna till sista man – end of story.

Fem spelare, sammanlagt 75 års samlad rollspelserfarenhet. Vi snackar tunga snubbar, som dessutom vet att: Theos adelsmärke som spelledare är ”handling och konsekvens”. VAD GÖR DOM?

Vi-sparkar-upp-dörren-och-dödar-alla-som-är-där!!!!

Vi snackar babynivå, vi snackar ”sånt gör spelare på sitt första spelmöte för att kunna se hur spelet går till”. Vi snackar ”SÅNT FÅR MAN FAAN INTE GÖRA MED 75 ÅRS SAMLAD ROLLSPELSERFARENHET!!! FY, FY skäms. Usch.

Jag slog igen pappersluntan och förklarade att dom hade misslyckats, att äventyret var slut! Till råga på allt såg spelarna då förvånade ut. Hmm, som om dom inte fattat, som om det var MITT fel.

Ja, jo, vi spelade klart sen. Jag sa att jag visst kunde köra klart – för att få helgen att gå - men att dom då fick komma på en bra lösning på hur JAG som spelledare skulle fixa detta. Dem kom upp med den innovativa idén att ”detta bara varit en dröm” och så spelade vi klart äventyret.

Hmpf, jaja, vad kan jag säga…..det var ju inte världsklass precis.

Kejsaren